En mycket intressant intervju med Jonas Colting, som handlar om mycket mer än bara fibrer.

“Apropå fibrer och gryn så jag att du hade nån typ av debatt med AXA. Vad tycker du dom har gjort för Sveriges idrottare?
Ha, ha, nej, dom är ju ett företag som alla andra. Jag vet inte om man kan klandra dom, det är upp till individen att ansvara för sitt ätande. Men det är klart att dom har väl vilselett en hel befolkning, det får man väl ändå säga. Men sanningen är ju inte dold, utan den finns där ute. Vi har en förmåga att resonera logisk och det står oss fritt att göra.

Axa-konspirationen där man delar ut broschyren Uppladdningen i parti och minut till barn, där har det ju inte varit uppenbart att det har varit köpt information. Det vara samma med kampanjen ”socialstyrelsen informerar att man ska äta 6-8 skivor bröd om dagen”. Det var ett samarbete med brödinstitutet. Det fanns en industriekonomisk agenda i botten.

I många av våra kostråd finns det en sociopolitisk bakgrund. Ta till exempel kött. Åt man kött på 70-talet då tog man mat ur munnen från tio afrikanska barn. Retoriken har ofta inte med folkhälsa att göra, utan kan vara politisk eller industriekonomisk. Och just den köpta informationen har AXA hjälpt till att sprida väldigt mycket.”

Den kooperativa butiken FRAM hittar du på Nordenskiöldsgatan 18

Här finns KRAV-kyckling, lammkorv från Jämtland och andra charkvaror från Fastmyra gård (som har ekologisk djurhållning). Här kan du också hitta sylt och saft, ost, ägg och mejeriprodukter, ekoprodukter som tvål, schampoo, tygblöjor, andra sanitetsartiklar och alla sorters grönsaker och teer.

Många av varorna går att köpa i lösvikt, och jag kan tänka mig att det är en anledning till de mycket humana priserna.

Outtröttliga löpsedlar

Visst är det en konstig fråga: “Vad tycker du om kolhydrater? “. Det är som att kolhydrater är en och samma sak. Som att lägga Eldorados bigpack geleråttor i samma fack som Saltå Kvarns havregryn. Det är klart man tröttnar på diskussioner om olika dieter när det mer handlar om utseende än om att må bra. Fakta är att det finns olika näringsämnen och energikällor som fyller olika funktioner och vi behöver dem alla.

I förberedelserna till en föreläsning om kost letade jag intressanta sidor på nätet och kom in på Uppladdningen.se. Det  är en sida med kostråd och näringslära som främst riktar sig till idrottsaktiva. Det jag reagerade på var att de är väldigt restriktiva vad gäller protein och fett men verkligen lyfter fram hur viktigt det är att äta kolhydrater. Förstod sedan att det är Lantmännen som står bakom sidan. En koncern av flera olika företag som främst förknippas med bröd, pasta och havregryn.

Jonas Colting skriver i en artikel, “Kolhydratbluffen” i  Runners World (#2 2009, sid 88-89) att var och varannan barn- och ungdomsidrottare fått informationsfoldern “uppladdningen” i handen de senaste 25 åren (inklusive jag själv). Han menar att det är en del av “kolhydratkampanjen”. Kostråden är inte vetenskapligt belagda utan i grunden finns ett vinstintresse.

I artikeln skriver Colting om hur han själv haft återkommande infektioner och halsfluss under flera år som idrottsman. Först efter att han lagt om sin kost har han kunnat prestera optimalt och har vunnit X antal medaljer. Han menar att det velat få oss att tro att syftet med kosten är att fylla tomma energidepåer i kroppen, och att basen i kosten ska bestå kolhydrater. Han säger att då skulle vi lika gärna kunna lassa en smetig portion pasta och en påse lösgodis och tro att kroppen har nog med bränsle. Vad har gjort är att välja livsmedel med högt näringsvärde och protein och fett som bas i sin kost. Det framgår inte riktigt i vilken omfattning han äter kolhydrater, och hur han tycker att det påverkar honom. Slutsatsen är ändå att kolhydrater i samband med idrottsprestation är överskattat.

Vad tycker egentligen jag?

Det var mycket intressant att läsa Coltings egna erfarenheter om hur han fick återkommande sjukdomar och inte kunde träna och prestera optimalt. För ett par år sedan var jag i samma situation. Jag hade kronisk halsfluss i ett halvår och hade feber var och varannan vecka. Det var otroligt frustrerande att efter varje träningspass bli sjuk eftersom kroppen inte kunde återhämta sig normalt. En vecka efter att jag slutat med gluten och laktos blev halsflussen nästintill outhärdlig, men jag genomled den. Läkaren skrev ut antibiotika, men jag ville försöka själv. 2 veckor senare var jag friskare och hade mer energi än jag haft på många många månader! Efter det har jag aldrig haft halsproblem igen. Eller problem med återkommande infektioner och dåligt immunförsvar. Jag undrar hur många det finns som är i samma situation. Som genom att lägga om sin kost skulle kunna få ett helt annat liv.

Tillbaka till Colting. Han har en poäng: Kolhydrater utan näring är inte bra för hälsan, vilket i sin tur inte är bra för att prestera optimalt. Däremot handlar det återigen om individuella skillnader. Jag, Colting och många andra mår inte bra av bland annat gluten, havre och ris. Gluten tror jag visserligen inte är bra för någon, men havre, fullkornsris, quinoa, hirs, amaranth tror jag absolut kan vara bra bränsle för många. Kolhydrater behövs för att orka med, för de som tränar och arbetar fysiskt och för de som vill att hjärnan ska fungera!

Problemet är bara det att i västvärlden håller folk på att äta ihjäl sig. Man måste själv känna av (ev. räkna ut), vilket energibehov som finns. I de flesta fall behövs inget spannmål och socker utan rotgrönsaker och frukt räcker till många timmars träning. Vad som behövs är att hitta och kunna hålla energibalans och välj näringsrika råvaror.

Letade efter en lista för att få en uppfattning om hur mycket det skiljer sig i klimatpåverkan mellan olika livsmedel. Nötköttet toppar verkligen. Att veg. är det bästa alternativet har man ju förstått vid det här laget, men att det var så stor skillnad visste jag inte. Man kan äta kycklig sju dagar i veckan och ändå inte komma upp i samma mängd utsläpp som en portion nötkött innebär.

Exempel på beräknade växthusgasutsläpp vid olika livsmedelsval i kg koldioxidekvivalenter per år. Portionerna avser fett och benfri köttråvara respektive rå fiskfilé (Lagerberg Fogelberg (2008), Ziegler (2008), Sonesson (2008) och WRAP (2008).

“Risken för bröstcancer ökade tre gånger för de polska kvinnorna när de flyttade till USA. I Polen äter kvinnorna 15 kg vitkål och surkål per år till skillnad från amerikanska kvinnor som äter bara 5 kg per år.”

Kål som kokts länge hade ingen effekt på cancerrisken. Det som jag tyckte var intressantast, som jag faktiskt funderat över, är om de nyttiga ämnena i surkål förstörs vid upphettning, och det gör det. Så nu vet ni det. Och om ni inte visste det så innehåller surkål liknande enzymer och mjölksyrebakterier som i t.ex. yoghurt som behövs i tjocktarmen för att matsmältningen ska fungera fint. Och om ni inte visste det så finns det ca 2 kg bakterier i tjocktarmen, och typ 80% är goda bakterier… kommer inte ihåg var jag läst det, men den andra faktan finns här: www.2000taletsvetenskap.nu (och lite mer om varför surkål är det bästa för magen och immunförsvaret).

Tittade på SVT:s Gomorron Sverige där programledaren inledde inslaget med att säga att:

“92% av svenska kvinnor ständigt tänker på vad de äter”

Vet inte riktigt vad ordet “ständigt” betyder, för jag har svårt att tro att det menas “hela tiden” i det här sammanhanget. Det skulle ju liksom inte vara möjligt. Vad som framgår är i vilket fall att mycket av kvinnors tankeverksamhet går åt till detta. Säkert mäns också. Även om vi inte är identiska så är vi ju alla människor (uppfostrade och födda på lite olika sätt). Om man tänker på vilka våra viktigaste behov är för vår överlevnad så ligger maten ganska högt upp på listan. Mat och fortplantning. Men att hela tiden tänka på vad man ska stoppa i munnen? Det känns som att det är på ungefär samma nivå som en grottmänniska. Det är ju sorgligt.

Det är väldigt ofta som jag får frågor om kost, mycket mera än frågor om träning. Det kan ju i och för sig bero på att alla äter, men alla tränar inte. Jag kan så klart svara på frågor utifrån egna erfarenheter men som med allt annat här i livet måste man själv känna efter vad som passar en bäst.

Har man anledning till att räkna kalorier, gram protein, kolhydrater och fett, för att man är en elitidrottare eller kanske har någon typ av sjukdom så fyller det en funktion. Men annars tror jag inte att det är något som fungerar i längden, och framförallt tror jag det gör människor olyckliga. Man måste hitta sin egna sunda inställning till mat och matvanor för att det ska vara hållbart och fungera i längden.