Morötter innehåller höga halter av alfa- och betakarotener, två typer av karotenoider, som har antioxidativa egenskaper. Dessa kan förstöras av långvarig förvaring, syre och ljus, om den upphettas för mycket (kokar sönder?). Vad som gör att kroppen lättare kan ta upp karotenoiderna är om, i det här fallet, moroten värms upp lite grann och intas i samband med fett. Andra karotenoider är lykopen (tomat), lutein (gröna grönsaker) och zeaxantin (majs, gul paprika) som alltså alla fungerar som antioxidanter i kroppen.
Karotenerna omvandlas till vitamin A i kroppen, en fettlöslig vitamin, vilket betyder att den lagras i kroppen och kan därför överdoseras. Inte som t.ex. vitamin C som är vattenlöslig och inte kan lagras, vilket betyder att man helst ska ha ett kontinuerligt intag. Äter man livsmedel med höga halter av karotener, kan man ändå inte nå upp i de mängder där det är risk för en överdosering som är skadligt för kroppen. De beror på att omvandlingen till vitamin A är så pass långsam och att kroppen inte heller tar upp lika mycket karoten när intaget är så stort. Det enda som kan hända är att huden kan få en gulaktig färg, vilket så vitt man vet är ofarligt.
Källa: Rapport 12/96 Livsmedelsverket, Karotenoider i Sverige
