Outtröttliga löpsedlar
Visst är det en konstig fråga: “Vad tycker du om kolhydrater? “. Det är som att kolhydrater är en och samma sak. Som att lägga Eldorados bigpack geleråttor i samma fack som Saltå Kvarns havregryn. Det är klart man tröttnar på diskussioner om olika dieter när det mer handlar om utseende än om att må bra. Fakta är att det finns olika näringsämnen och energikällor som fyller olika funktioner och vi behöver dem alla.
I förberedelserna till en föreläsning om kost letade jag intressanta sidor på nätet och kom in på Uppladdningen.se. Det är en sida med kostråd och näringslära som främst riktar sig till idrottsaktiva. Det jag reagerade på var att de är väldigt restriktiva vad gäller protein och fett men verkligen lyfter fram hur viktigt det är att äta kolhydrater. Förstod sedan att det är Lantmännen som står bakom sidan. En koncern av flera olika företag som främst förknippas med bröd, pasta och havregryn.
Jonas Colting skriver i en artikel, “Kolhydratbluffen” i Runners World (#2 2009, sid 88-89) att var och varannan barn- och ungdomsidrottare fått informationsfoldern “uppladdningen” i handen de senaste 25 åren (inklusive jag själv). Han menar att det är en del av “kolhydratkampanjen”. Kostråden är inte vetenskapligt belagda utan i grunden finns ett vinstintresse.
I artikeln skriver Colting om hur han själv haft återkommande infektioner och halsfluss under flera år som idrottsman. Först efter att han lagt om sin kost har han kunnat prestera optimalt och har vunnit X antal medaljer. Han menar att det velat få oss att tro att syftet med kosten är att fylla tomma energidepåer i kroppen, och att basen i kosten ska bestå kolhydrater. Han säger att då skulle vi lika gärna kunna lassa en smetig portion pasta och en påse lösgodis och tro att kroppen har nog med bränsle. Vad har gjort är att välja livsmedel med högt näringsvärde och protein och fett som bas i sin kost. Det framgår inte riktigt i vilken omfattning han äter kolhydrater, och hur han tycker att det påverkar honom. Slutsatsen är ändå att kolhydrater i samband med idrottsprestation är överskattat.
Vad tycker egentligen jag?
Det var mycket intressant att läsa Coltings egna erfarenheter om hur han fick återkommande sjukdomar och inte kunde träna och prestera optimalt. För ett par år sedan var jag i samma situation. Jag hade kronisk halsfluss i ett halvår och hade feber var och varannan vecka. Det var otroligt frustrerande att efter varje träningspass bli sjuk eftersom kroppen inte kunde återhämta sig normalt. En vecka efter att jag slutat med gluten och laktos blev halsflussen nästintill outhärdlig, men jag genomled den. Läkaren skrev ut antibiotika, men jag ville försöka själv. 2 veckor senare var jag friskare och hade mer energi än jag haft på många många månader! Efter det har jag aldrig haft halsproblem igen. Eller problem med återkommande infektioner och dåligt immunförsvar. Jag undrar hur många det finns som är i samma situation. Som genom att lägga om sin kost skulle kunna få ett helt annat liv.
Tillbaka till Colting. Han har en poäng: Kolhydrater utan näring är inte bra för hälsan, vilket i sin tur inte är bra för att prestera optimalt. Däremot handlar det återigen om individuella skillnader. Jag, Colting och många andra mår inte bra av bland annat gluten, havre och ris. Gluten tror jag visserligen inte är bra för någon, men havre, fullkornsris, quinoa, hirs, amaranth tror jag absolut kan vara bra bränsle för många. Kolhydrater behövs för att orka med, för de som tränar och arbetar fysiskt och för de som vill att hjärnan ska fungera!
Problemet är bara det att i västvärlden håller folk på att äta ihjäl sig. Man måste själv känna av (ev. räkna ut), vilket energibehov som finns. I de flesta fall behövs inget spannmål och socker utan rotgrönsaker och frukt räcker till många timmars träning. Vad som behövs är att hitta och kunna hålla energibalans och välj näringsrika råvaror.
Förr användes alkohol mycket mer än vatten, för att behålla hälsan, eftersom alkohol kunde rena vatten från bakterier och andra mikrober. Vatten ansågs annars som olämpligt att dricka eftersom det fanns en fara att bli sjuk av orent vatten. Framförallt under långa färder till sjöss, “användes därför bara öl och vin – ingen drack vatten“. Det handlade alltså inte om någon slags passion för berusning utan ett förnuftigt och hälsomässigt beslut. Konsten att rena vatten genom att koka det blev mer allmänt känt under 1800-talet.
